Ultralöpning – när maraton inte tröttar ut dig nog

Ultralöpning lockar allt fler löpare som vill testa sina gränser bortom maratondistansen. Det handlar inte bara om att springa längre, utan också om att hantera kropp, psyke och energi på ett helt nytt sätt.

Springer man på annorlunda sätt?

Egentligen är löptekniken inte annorlunda på några sätt än distanslöpning överlag. Det blir än viktigare att ha ett energisnålt löpsteg så många tänker på att rätt kadens, inte slösa energi med yviga armrörelser eller att spara på kraften i branta uppförsbackar genom att gå istället för att springa.

Ultralöpning handlar väldigt mycket om att hushålla med krafterna snarare än att hålla ett jämnt högt tempo. Utrustning spelar också större roll – vätskeryggsäck, energi i form av gel eller bars och kläder för skiftande väder kan avgöra om man tar sig i mål.

En del ultralöpare brukar skämtsamt säga:

Det här är inte en löpartävling, det är en ätartävling i rörelse.

På de riktigt långa loppen över 10 mil, 100 miles och backyard ultra blir det extra påtagligt att den som klarar att fylla på med energi och använda den smart kommer att hamna högt upp i resultatlistan.

Så tränar du för ett ultralopp

Träningen bygger inte bara på långa pass, utan också på att vänja kroppen vid att springa flera dagar i rad. Backträning, styrka och mental träning är viktiga delar. Många kör också ”back-to-back”-pass, där man springer långt en dag och följer upp med ett nästan lika långt pass nästa dag, för att simulera tröttheten i ett lopp.

Det kan gå fort att bygga upp en bra kondition med högt VO2-max och andra såna testvärden. Det som däremot tar lång tid, flera år faktiskt, är att utveckla den tålighet som behövs. Med det menar vi att kunna tåla många mils träning vecka ut och vecka in, där senor och leder successivt anpassar sig till att röra på sig timtals i sträck.

Många frågar sig när man är redo för att ställa upp i ett ultralopp. Om vi tar Ultravasan 90 (Vasaloppet till fots) så kan man ställa sig på startlinjen om man på träning med lätthet kan springa 30 km i kontrollerat Zon 2 tempo eller som vissa kallar det – Slow Running.

Är det verkligen hälsosamt med ultradistanser?

Att springa ultra kan vara både stärkande och slitsamt. Forskning visar att långvarig löpning inte nödvändigtvis är farlig, men återhämtning blir extra viktig. Risker som överbelastning, skador och hormonell stress finns – särskilt om man ökar för snabbt.

Samtidigt rapporterar många löpare en starkare känsla av gemenskap, välbefinnande och mental styrka. Nyckeln ligger i balans: rätt mängd träning, smart kost och god vila.

Typer av ultralopp inom löpning

• Distanslopp (45 km och uppåt), allt som är över ett maraton. Går ut på att springa hela sträckan så snabbt som möjligt
• Tidslopp (6h eller mer), här ska man ta sig så långt man hinner på en bestämd tid. Oftast går dessa tidslopp på en bana som är allt från 400 meter till cirka 1-2 km varv.
• Backyard Ultra, en typ av Last-Man-Standing tävling där den som sist är kvar vinner. Varje hel timme samlas löparna för att springa 6,7 km. När man inte längre hinner runt eller kommer till start för nästa varv så är man ute. En utmaning här är inte bara energi i form av mat utan också sömn.

De här typerna av ultralopp finns över hela världen. Några av de mest kända distansloppen i Sverige är Ultravasan och Kullamannen.

På den internationella scenen hittar du flera lopp inom serien UTMB som kulminerar med ett 100 miles lopp med över 10 000 höjdmeter runt Mont Blanc massivet i Alperna. I USA finns flera kända ultratävlingar så som Leadville Trail 100, Western States 100, Hardrock 100 och kanske det tuffaste av de alla: Badwater 135, 217 km genom Death Valley.