Jogga vs springa: Vad är egentligen skillnaden?
Du hör folk säga att de har varit ute och joggat – andra säger att de springer. Men vad är det för skillnad, egentligen? Båda rör sig framåt med löpsteg, men gränsen mellan att jogga och springa är inte alltid glasklar. Här reder vi ut begreppen, och hjälper dig välja vad som passar just dig bäst.
Jogga förknippas ofta med ett lugnare tempo. Det handlar om att röra på sig i ett behagligt flyt utan att bli totalt slut. Många använder jogging som återhämtning eller för att hålla igång kroppen mellan mer intensiva pass.
Springa innebär oftare ett högre tempo. Här är andningen mer ansträngd, pulsen högre och målet kanske att slå en tid, öka konditionen eller förbereda sig inför ett lopp. Ibland kallas det också för löpning – ett mer neutralt ord som rymmer hela spektrat från jogg till maxfart.
Identiteten styr ordvalet
För många handlar skillnaden mellan att jogga och springa inte bara om fart – utan om identitet. En person som ser sig själv som löpare säger sällan att hen ”ska ut och jogga”. Det låter för mesigt, nästan som om det inte räknas.
”Springa” signalerar satsning, målmedvetenhet och kanske till och med en viss stolthet. Jogging kan däremot uppfattas som motionsorienterat och lite mer kravlöst.
Det här handlar förstås inte om rätt eller fel, utan om hur vi värderar våra aktiviteter. Och ibland också om hur vi vill att andra ska se oss. En nybörjare som säger att hen joggar känner sig kanske mer trygg med det ordet, medan en van löpare föredrar att tala om pass, kilometrar och fart. Orden formar upplevelsen – och upplevelsen formar orden.
Vad räknas som jogging eller löpning?
| Typ | Hastighet (ungefär) | Pulsnivå | Vanligt syfte |
|---|---|---|---|
| Jogging | 6–8 min/km | Låg till måttlig | Hålla igång, återhämtning |
| Löpning | 4–6 min/km | Måttlig till hög | Kondition, tävling, tempo |
| Intervaller | < 4 min/km | Mycket hög | Fartträning, maxpuls |
Observera att siffrorna är ungefärliga – upplevelsen är mer avgörande än exakta tider.
Löparspråk
- ”Det var bara ett lugnt distanspass på 14 kilometer.”
- ”Jag fick negativ split!”
- ”Pulsen låg lite högt i början, men sen hittade jag flytet.”
- ”Jag försöker hålla mig i zon 2 just nu.”
- ”Min GPS klockade fel vid vändpunkten – den visade 10,12 km istället för 10.”
- ”Det var inget PB, men känslan var bra.”
- ”Jag sprang utan klocka för att känna in kroppen.”
- ”Höjdmeterna i slutet tog musten ur benen.”
- ”Borde nog byta skor – sulan har gått 80 mil.”
- ”Jag kör backintervaller som komplement till tröskelpassen.”
Joggarspråk
- ”Jag tog det i min egen takt.”
- ”Gick lite i uppförsbackarna, men det kändes ändå bra.”
- ”Skönt att bara komma ut och få lite frisk luft.”
- ”Det blev en runda på kanske en halvtimme – jag kollade inte så noga.”
- ”Jag har ingen app, jag bara springer tills jag känner för att vända.”
- ”Hade musik i lurarna och lufsade på i mitt tempo.”
- ”Jag joggade förbi en älg! Det var höjdpunkten.”
- ”Jag försöker komma ut några gånger i veckan, men det blir som det blir.”
- ”Mina skor är gamla men funkar än.”
- ”Jag joggar mest för att rensa tankarna, inte för att tävla.”
Ska du springa eller jogga?
- Vill du komma igång? Börja med jogg, gärna varvat med gång.
- Siktar du på att förbättra konditionen? Lägg in fartinslag eller gå över till ”löpning”.
- Har du problem med knän eller rygg? Håll dig till lätt jogg i början – eller välj alternativ som cykel eller gång i backe.
Skillnaden mellan att jogga och springa sitter inte bara i tempot, utan också i hur vi pratar om det. Jogging förknippas med lågintensiv motion, medan löpning ofta har ett mer prestationsinriktat tonfall. Men det handlar också om självbild – många som kallar sig löpare undviker ordet ”jogga” helt, för att det inte speglar hur de upplever sin träning.
Oavsett vad du kallar det, gör du kroppen en tjänst varje gång du snörar på dig skorna och ger dig ut. Det viktiga är inte vilket ord du använder – det är att du rör på dig! Kanske är det just den friheten som gör löpning i alla former så värdefull.